bigtown

Har precis ätit frukost så måste sätta på mig jobbkläderna och åka snart.
Men vill först berätta om en sak på jobbet igår.
Jag var i lekrummet hela dagen. På eftermiddagen var det en liten tjej som ville använda toaletten. Jag släppte in henne där och stängde dörren. Det är allt vi kan göra för dom. Vi är ej tillåtna att hjälpa dom där inne och därför är en av reglerna inne i lekrummet att de måste kunna gå på toa själva. Finns ju inga kameror inne på toan, så om jag skulle gå in där och hjälpa ett barn och det barnet skulle säga nåt till sina föräldrar, vad som helst som låter dåligt, då har man liksom inget bevis på kamera att det är falskt osv, så därav har dom den regeln på jobbet inne i lekrummet.
Så varje gång en förälder kommer med sitt barn säger jag att deras barn måste vara "toa-tränade"  för att vi ej kan hjälpa dom. 
Så. Helt plötsligt hör jag den lilla tjejen stortjuta inne på toan, jag öppnar och står vid dörrkanten och frågar vad som är fel, hon kan inte torka säger hon. Och det är jag ej tillåten att hjälpa henne med. Så jag ringer efter hennes mamma på affärens högtalare. Mamman är redan försenad 20 min på "hämta-tiden" jag gav henne, barnen får stanna max en timma.
Hon dyker ej upp, barnet stortjuter på toa.
Jag ringer mamman på högtalaren ännu en gång. 20 minuter senare, också 20 min för sent från orginal-hämtningstiden, kom mamman. Jag släpper in henne så hon kan hjälpa sitt barn.
Sedan efteråt står hon där och förklarar sin ilska för mig att "du kan inte bara låta mitt 3åriga barn sitta där helt hjälplös, du hade kunnat ringa din chef" bla bla och " Hur gammal är du? Ha, jag antar att i framtiden när du gar erfarenet med barn så fattar du att vad du ej gorde nu var mycket fel" och så ja, fortsatte hon.
Jag förklarade för henne att jag klar och tydligt sa till henne när hon släppte av sin dotter att vi ej är tillåtna att hjälpa dom inne på toa och att om något händer kontaktar vi henne på högtalaren. Hon ville ej lyssna på det och höll ej med om att det är en bra ursäkt. Jag nämnde också att hon va 20 min försenade från hämtningstiden och hon "viftade" bara ifrån det och sa att hon va fast i kön. Jag erbjöd mig att ringa min manager om hon ville prata med honom och så förklarade jag att anledningen till att jag ej ringde min chef i denna sits var att han absolut inte hade kunnat gå in och hjälpa flickan. Ingen av oss är tillåtna, chef eller ej. Så är regeln. Men hon ville ej att jag skulle ringa chefen, hon ville ej " go down that road". Jag sa "Fine" och önskade henne en trevlig dag.
Både min chef och min kollega som senare kom till lekrummet som har jobbat där i 18 år, sa att jag gjorde helt rätt och allt jag gjorde var bara mitt jobb. Så det kändes skönt.
Och vet ni vad jag helst hade velat fråga den mamman, fast jag gjorde ju ej det dock, men jag hade velat skrika henne i ansiktet och frågat "Vart höll du hus när jag sökte dig 2 ggr???"  Och om hon nu tyckte att betala sina prylar hon köpt istället för att ställa ifrån sig dom en minut var viktigare än att titta till sitt barn, då tror jag att hon var så upprörd över detta för att hon själv skämdes över hennes egen handling.

Ibland skäms jag över barnens föräldrar...