bigtown

Idag var vi tvungna att ge upp våran katt, våran lilla Mozart.
I förrgår kväll började han bete sig konstigt och verkade inte må bra. Han var så orkelös och orkade inget, han bara låg där. Vi anade att det var urinvägsinfektion. Vi var med honom hos doktorn idag och ja, det var urinvägsinfektion, väldigt allvarlig sådan. Har en katt inte kissat på 1-2 dagar, är det livshotande för katten.
Doktorn rabblade upp en massa operationer och behandlingar som de var tvugna att göra för att ens kunna rädda hans liv. Det skulle dock kosta upp till 3000 dollar. Och man kan ej delbetala. Så, ja. För att kunna rädda Mozarts liv var vi nu tvugna att ge upp honom. Nu "äger" alltså djurkliniken Mozart igen. De sa nyligen på telefon tydligen att de inte ens vet om han kommer att klara sig. Han är så dålig och för att de ska kunna "tömma" hans urinblåsa måste de söva honom, och de är rädda att han kanske inte vaknar upp igen. Jag vet att Mozart är stark, åh han måste klara det. Allt vi önskar just nu är att han klarar sig. Men det känns för jävligt att pengar alltid ska vara inblandat. Vi kan liksom inte behålla vår katt för att vi inte har typ 20 000 svenska kr på rak hand.
När (om) han återhämtar sig efter allt, måste de hitta ett nytt hem åt honom.

Usch jag klarar inte sånthär..kan inte sluta gråta. Vår katt har liksom vart som vårat lilla barn. Trodde aldrig att det skulle vara såhär svårt...det är en annan sak om en katt är gammal och "ens tid är inne", men Mozart är 3 år..usch det gör så ont inombords....

Denna vecka är bara skit. På lördag är det begravning för Brandons styvpappas pappa. Han var alltid så himla välkommande och snäll mot mig när jag flyttade hit och lät mig vara en i familjen direkt, så det är också jobbigt och jag känner så för hans fru, var hemskt att se henne så ledsen.

Som sagt, skitskitskit-vecka...