bigtown

Idag har jag promenerat utmed hela gatan som heter Broadway här i Long beach och inte fått många jobb-napp.
Jag fyllde i en ansökningsblankett på en stor kafe-kedja, fast de anställer inte just nu.
Sedan fick jag en massa nej nej nej. Och sedan så var det ett litet fik som hade en skylt utanför som det stod "Help wanted". Så gick in dit. Managern var där. Jag gav henne mitt CV. Sedan precis innan jag skulle gå, kom en annan tjej bakom mig och också lämnade ett CV, fast det heter faktiskt resume här i USA, hursom helst, den tjejen bakom mig visade sig ha "Starbucks-erfarenhet" så jag kände mig väl inte alltför hoppfull när jag traskade ut i regnet igen. F'CK!! Men vem vet, kanske de föredrar en svensk före en med mer erfarenhet inom kaffe-världen. Jag är ju inte så komplicerad med mina kaffe-val. Jag vill ha det svart. End of story. Om jag inte bestämmer mig för att festa till det med en kaffe mocha.
Wish me luck!

Ute regnar det fortfarande. Jag sitter på fiket tvärs över gatan, som vanligt, letar jobb online.
Blir bra för min ekonomi imorgon när jag kan börja använda internet hemma och brygga mitt egna kaffe.
Och så bävar jag för jobbintervjun imorgon på kläddäfferen på Lakewood shopping mall. Min syster tycker att jag ska förbereda mig för att det är en gruppintervju. Jag tror att hon har rätt. Jag ringde affären och sa att jag ville bekräfta intervjutiden för imorgon. Tjejen i luren sa att hon skulle gå och fråga managern. När hon kom tillbaka sa hon att jag hade rätt, att det var klockan 5. När jag la på, vart jag mer säker på att det är en gruppintervju eftersom jag inte ens sa mitt namn och hon inte frågade om mitt, vilket betyder att det är jobbintervju klockan 5 för alla imorgon. Eller? Ligger nåt i det va?

Jag kan inte påstå att jag lever i en dröm i drömmarnas land just nu. Det är ett helvete att leta jobb och ha en osäker framtid ekonomiskt. Och för att göra det lite värre så vill de flesta att man ska prata flytande spanska.

Just nu vill jag helst sitta hemma i Skövde i mammas och pappas hus och bli ompysslad och inte behöva oroa mig för nästa månads hyra. Jag är fortfarande så ung. Jag är fortfarande bara 21 och jag har inte direkt låtit mig själv ha den tryggheten eftersom jag flyttade utomlands när jag fortfarande var 18.
Men ändå, i slutändan när allt tillsist ordnat sig, känns det såå himla bra, att jag gjorde det och lyckades. Ska bara hitta ett jobb först, sen kan jag skriva ett inlägg om hur bra jag är!