Torsdagskväll
Här sitter jag och Mozart i tv-vardagsrummet med fläkten på. Det är dödsvarmt här i LA. Då blir man sådär klibbigt svettig. Usch.
Brandon gick ut för att dricka ett glas öl med 2 vänner som kom förbi. Jag bestämde mig för att inte hänga på, "grabbkvällar" är viktigt, även fast jag vet att jag var mer än välkommen att hänga med.
Tack syster och moster karin för era kommentarer. Såå fantastisk är jag nog inte för att jag inte ger upp, jag sitter här i soffan och det är nog det jag mest känner för just nu, att ge upp. Ialla fall till efter jul. Jag känner att jag inte har så många fler ställen att gå till längre. Är man utan körkort och bil i LA är man ganska fast i vissa områden, bussarna går inte såå värst långt ändå. Just nu känner jag som såhär att jag tänker fortsätter skicka mitt Cv till alla jobbannonser online och är jag ute och promenerar i Downtown Long Beach eller på 2nd street och ser en skylt att de behöver personal, ja då kan jag väl gå in och söka det jobbet, men annars, nej jag orkar inte. Detta håller på att knäcka mig. Känns som att jag vart på så himla många jobbintervjuer och alla "nej" bara regnar över mig. Däremot om jag inte får jobb innan min planerade Sverige-resa betyder det att mamma och pappa får hjälpa mig med min del av hyran, jag vet att de absolut inte har nåt emot att hjälpa mig, men det känns trist ändå. Och jag kommer inte att ha några pengar att leva på direkt. Hur surt det än är att säga, pengar skapar nån slags frihet i ens vardag ändå. Och sen så har vi ju den där nackdelen som jag nämnde tidigare, att jag kommer att befinna mig i exakt denna jobblösa situation när jag kommer tillbaka ifrån Sverigeresan..
En annan sak som isf blir jobbigt pga det, är att jag nu känner att det är dags för mig att börja ta några klasser på ett College är i Long Beach. Vårterminen börjar 10 januari, så jag vill vara i tid att ansöka och även prata med nån om financial aid som erbjuds, dvs att man får bidrag för klasserna och pluggar man heltid, dvs 12 klasser i veckan, kan man få 5 tusen dollar per termin,inget man måste betala tillbaka, Brandons syrra som vet allt om sånthär, säger att jag nog skulle kunna få det lätt.
Däremot så skulle jag nog ej få financial aid nu i januari om jag sökte, för jag är försent ut att söka om det för nästa termin, men sen i typ Mars kan jag söka om det för höstterminen, fast ännu är jag nog inte redo för heltid på college. Jag vill börja lätt med engelskaklasser tillsammans med andra invandrare som jag här i Long Beach.
Det lääääär ju bli jag, latinos och smarta asiater. Och så kommer jag säkert att vara längst i klassen. Haha.
Äsch. Jag vill inte vara deppig och nere, sånt tar mer energi än det gör att få ett nej till jobb.
Och imorgon när jag vaknar kanske jag är jättesugen på att dra ut och leta jobb, om jag inte är det går jag till stranden istället och försöker få lite rosiga kinder.
Nåndag får väl även jag ett jobb här i Amerika...
Brandon har en jobbintervju imorgon på det där företaget hans vän jobbar för, fast idag när hans vän och flickvän Maria kom och hälsade på fick vi reda på att det företaget typ är som ett "nazi Tyskland"-Brandons väns ord, företaget är tydligen jättesträngt och en minut försenad kan leda till sparken osv osv. Hans vän jobbar dock som säkerhetsvakt där och får skitbra betalt och benefits. Det jobbet Brandon ska på intervju för imorgon, är tydligen helt annorlunda. Det betalas 9 dollar i timmen och inga benefits. Helloo, dollarn är på 6.50kr, 9 dollar är ingenting. Anledningen till detta är att själva företaget hyr in folk från andra slags företag som har folk som kan hoppa in och jobba när jobb finns. Därav dåligt betalt och inga benefits, eftersom jobbet som Brandon ska på intervju för är via ett sånt företag alltså. Så, detta gjorde inte Brandon så jättepigg på att få detta jobb. Och tills jag får jobb, vore inte en 9dollar i timmen-lön mycket för två att leva på. Å andra sidan sa Brandons vän att man kan sluta jobbet när som helst, ingen big deal, så kanske tills vidare...fast jobba 40 timmar i veckan på det stället och leta nytt jobb kan bli sisådär också. Vi får väl se hur Brandon känner imorgon efter intervjun.
Btw:
Imorgon kommer jag för första gången att få se Brandon i svarta byxor, skjorta och svarta "finskor". Enda gången jag sett Brandon i det är från ett foto då hans mamma gifte sig.
Men man ska tydligen vara klädd propert till intervjun.
Ska bli såå spännande att se Brandon i det. I can't wait!
Tänk om jag kunde slappna av och ha ett sådant skönt liv som en katt...
Mozart, han har det bra han.
Brandon gick ut för att dricka ett glas öl med 2 vänner som kom förbi. Jag bestämde mig för att inte hänga på, "grabbkvällar" är viktigt, även fast jag vet att jag var mer än välkommen att hänga med.
Tack syster och moster karin för era kommentarer. Såå fantastisk är jag nog inte för att jag inte ger upp, jag sitter här i soffan och det är nog det jag mest känner för just nu, att ge upp. Ialla fall till efter jul. Jag känner att jag inte har så många fler ställen att gå till längre. Är man utan körkort och bil i LA är man ganska fast i vissa områden, bussarna går inte såå värst långt ändå. Just nu känner jag som såhär att jag tänker fortsätter skicka mitt Cv till alla jobbannonser online och är jag ute och promenerar i Downtown Long Beach eller på 2nd street och ser en skylt att de behöver personal, ja då kan jag väl gå in och söka det jobbet, men annars, nej jag orkar inte. Detta håller på att knäcka mig. Känns som att jag vart på så himla många jobbintervjuer och alla "nej" bara regnar över mig. Däremot om jag inte får jobb innan min planerade Sverige-resa betyder det att mamma och pappa får hjälpa mig med min del av hyran, jag vet att de absolut inte har nåt emot att hjälpa mig, men det känns trist ändå. Och jag kommer inte att ha några pengar att leva på direkt. Hur surt det än är att säga, pengar skapar nån slags frihet i ens vardag ändå. Och sen så har vi ju den där nackdelen som jag nämnde tidigare, att jag kommer att befinna mig i exakt denna jobblösa situation när jag kommer tillbaka ifrån Sverigeresan..
En annan sak som isf blir jobbigt pga det, är att jag nu känner att det är dags för mig att börja ta några klasser på ett College är i Long Beach. Vårterminen börjar 10 januari, så jag vill vara i tid att ansöka och även prata med nån om financial aid som erbjuds, dvs att man får bidrag för klasserna och pluggar man heltid, dvs 12 klasser i veckan, kan man få 5 tusen dollar per termin,inget man måste betala tillbaka, Brandons syrra som vet allt om sånthär, säger att jag nog skulle kunna få det lätt.
Däremot så skulle jag nog ej få financial aid nu i januari om jag sökte, för jag är försent ut att söka om det för nästa termin, men sen i typ Mars kan jag söka om det för höstterminen, fast ännu är jag nog inte redo för heltid på college. Jag vill börja lätt med engelskaklasser tillsammans med andra invandrare som jag här i Long Beach.
Det lääääär ju bli jag, latinos och smarta asiater. Och så kommer jag säkert att vara längst i klassen. Haha.
Äsch. Jag vill inte vara deppig och nere, sånt tar mer energi än det gör att få ett nej till jobb.
Och imorgon när jag vaknar kanske jag är jättesugen på att dra ut och leta jobb, om jag inte är det går jag till stranden istället och försöker få lite rosiga kinder.
Nåndag får väl även jag ett jobb här i Amerika...
Brandon har en jobbintervju imorgon på det där företaget hans vän jobbar för, fast idag när hans vän och flickvän Maria kom och hälsade på fick vi reda på att det företaget typ är som ett "nazi Tyskland"-Brandons väns ord, företaget är tydligen jättesträngt och en minut försenad kan leda till sparken osv osv. Hans vän jobbar dock som säkerhetsvakt där och får skitbra betalt och benefits. Det jobbet Brandon ska på intervju för imorgon, är tydligen helt annorlunda. Det betalas 9 dollar i timmen och inga benefits. Helloo, dollarn är på 6.50kr, 9 dollar är ingenting. Anledningen till detta är att själva företaget hyr in folk från andra slags företag som har folk som kan hoppa in och jobba när jobb finns. Därav dåligt betalt och inga benefits, eftersom jobbet som Brandon ska på intervju för är via ett sånt företag alltså. Så, detta gjorde inte Brandon så jättepigg på att få detta jobb. Och tills jag får jobb, vore inte en 9dollar i timmen-lön mycket för två att leva på. Å andra sidan sa Brandons vän att man kan sluta jobbet när som helst, ingen big deal, så kanske tills vidare...fast jobba 40 timmar i veckan på det stället och leta nytt jobb kan bli sisådär också. Vi får väl se hur Brandon känner imorgon efter intervjun.
Btw:
Imorgon kommer jag för första gången att få se Brandon i svarta byxor, skjorta och svarta "finskor". Enda gången jag sett Brandon i det är från ett foto då hans mamma gifte sig.
Men man ska tydligen vara klädd propert till intervjun.
Ska bli såå spännande att se Brandon i det. I can't wait!
Tänk om jag kunde slappna av och ha ett sådant skönt liv som en katt...
Mozart, han har det bra han.
Kommentarer
Trackback
