Thanksgiving

Dagen som alltid slutar med att man rullar hem proppmätta med känslan "jag vill aldrig se mat igen!".
Och så är jag inte ens ett big fan av tjocka kalkonskivor. Däremot gillar jag de kokta gröna bönorna med finskivkad mandel och så gillar jag potatismos och cranberry jam. Men framförallt så gillar jag pumpkin pie med grädde. Brandons familj har börjat vänja sig vid mig och mina dessert-vanor. Brandons mamma sa till mig häromdagen att dom aldrig växte upp med dessert i deras familj. Det är inte vanligt för mexikanska familjer att äta en massa sötsaker. Däremot förstår Brandons styvpappa mig. Han har minsann växt upp med dessert i sin familj. Så det är alltid jag och han som äter mest dessert när vi har familjemiddag. Haha, glupska vita och långa människor som vi är. Det är mer vanligt att mexikanrna dricker öl efter istället.
Men ni kan ju gissa om Brandon har ändrat sina dessert-vanor sen han träffat mig. Haha. Fast inte så värst, så mycket dessert gör jag inte. Jag tänker mest på godis. Alltså, dom gånger jag ber Brandon gå och köpa lite godis åt oss båda, kommer han hem med en minipåse med M&M och så en liten kitkat, och så ska vi sitta och dela på det. Och det tycker Brandon är mycket! Pfff, herregud, jag höll på att dö första gången det hände, fast då var det bara en mmpåse. En minipåse liksom.

Hur som helst.
Idag ska vi först åka till Brandons styvpappas familj i Manhattan Beach och fira Thanksgiving. Sedan några timmar senare ska vi till Brandons mormor och morfar med släkt i Silverlake och fira där. Hans mormor brukar laga mexikansk-style kyckling på Thanksgiving, den är grymt god. Det är jobbigt att man måste äta så himla mycket dock, man får liksom dåligt samvete om man inte smakar på allt som alla lagat. Och så känner jag mig så himla lång hos Brandons mormor och morfar, hela den släkten är kortare än mig, och då är jag bara 1.69!
Och då känner jag mig liksom ivägen och så stor och så pratar de snabb spanska och skrattar och så berättar Brandon efter vad de sa och så får jag sitta där och försöka skratta ikapp efter alla andra.
Staaackaars mig. Ha ha..





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0