Tung dag på jobbet
Slutar om 25 minuter, väldigt skönt.
Har vart massvis att göra på jobbet. 17 check in, de flesta vill ha extra kuddar och handdukar och många verkar tro att detta är ett fint hotell där de bara kan beställa room service och grejer, herregud, detta är ett motell med mycket billiga priser för att ligga i ett så bra läge, för att det är ett motell. Vad förväntar sig människor egentligen? Hur som helst. De tyngre delarna av dagens jobb har vart människor som gärnar öppnar sig, som behöver någon att prata med, i detta fall, mig.
En kvinna kom ner hit och berättade att hennes syster dött och 4 dagar senare även hennes mamma. Hon började gråta och berätta sin livshistoria, jag fick lyssna och försöka trösta med ord. Jag blir själv fruktansvärt ledsen av sådana berättelser och jag känner mig så hjälplös. Jag skulle nog aldrig kunna jobba som psykolog, ett sånt jobb skulle tynga ner mig så enormt, tror jag.
Sedan en annan gäst, en äldre man. Alkoholist. Han darrade som en palm här en stormig dag. Han kommer ner till lobbyn och frågar mig vart han kan köpa ett sexpack med öl. Det är det minsta jag vill hjälpa honom att hitta. Men frågar en gäst på motellet vart affärer och sådant finns, måste jag hjälpa, det är mitt jobb. Jag led och kände sorg inombords när jag såg honom traska iväg fastän han knappt kunde stå rakt, på väg mot mera alkohol, det minsta han behövde just då.
Tung dag på jobbet som sagt. Lördagskväll. Det brukar alltid vara nåt.
Imorgon bitti börjar jag klockan 7 och hoppas på morgonpigga människor med hejdundrande glädje!
Har vart massvis att göra på jobbet. 17 check in, de flesta vill ha extra kuddar och handdukar och många verkar tro att detta är ett fint hotell där de bara kan beställa room service och grejer, herregud, detta är ett motell med mycket billiga priser för att ligga i ett så bra läge, för att det är ett motell. Vad förväntar sig människor egentligen? Hur som helst. De tyngre delarna av dagens jobb har vart människor som gärnar öppnar sig, som behöver någon att prata med, i detta fall, mig.
En kvinna kom ner hit och berättade att hennes syster dött och 4 dagar senare även hennes mamma. Hon började gråta och berätta sin livshistoria, jag fick lyssna och försöka trösta med ord. Jag blir själv fruktansvärt ledsen av sådana berättelser och jag känner mig så hjälplös. Jag skulle nog aldrig kunna jobba som psykolog, ett sånt jobb skulle tynga ner mig så enormt, tror jag.
Sedan en annan gäst, en äldre man. Alkoholist. Han darrade som en palm här en stormig dag. Han kommer ner till lobbyn och frågar mig vart han kan köpa ett sexpack med öl. Det är det minsta jag vill hjälpa honom att hitta. Men frågar en gäst på motellet vart affärer och sådant finns, måste jag hjälpa, det är mitt jobb. Jag led och kände sorg inombords när jag såg honom traska iväg fastän han knappt kunde stå rakt, på väg mot mera alkohol, det minsta han behövde just då.
Tung dag på jobbet som sagt. Lördagskväll. Det brukar alltid vara nåt.
Imorgon bitti börjar jag klockan 7 och hoppas på morgonpigga människor med hejdundrande glädje!
Kommentarer
Trackback
