Min nya stora skräck i L.A
Opossum.
Virginiapungråtta.
Jag skakar av att bara tänka på dom.
Igår kväll när jag och Brandon var påväg hem i bilen från hans mammas hus, låg en död på vägen.
Jag skrek till och av ren reflex drog jag upp mina fötter på sätet.
Brandon skulle då bestämt berätta om dom.
Dom har två riktigt vassa långa tänder. Dom är elaka. Dom kan bli lika stora som en huskatt.
Dom attackerar om de känner sig hotade. Dom är typ omöjliga att döda. Man måste i princip köra på dom med bil för att de ska dö. Brandon berättade att när han var yngre så såg han och hans katt en sån sitta på ett staket intill deras balkong. Han berättade att han och den hade ögonen i samma höjd och i princip tittade på varandra. Brandon hade då hämtat sin slangbälla och tagit en boll gjord av stål eller något sådant, och skjutit mot pungråttan. Hade träffat i huvudet. Den föll ner. Efter 2 minuter hade råttan ställt sig upp och sprungit iväg. Ja ni hör ju, dom är omöjliga att döda.
Från och med nu är jag livrädd att gå ut. Jag drömmer mardrömmar om att jag ska bli jagad av en. Jag ser framför mig den stora elaka jätten med huggtänder ska jaga mig och att den är snabbare än mig. Om det en dag händer, kommer jag antingen få en hjärtattack eller ringa polisen. Eller 911. Jag skulle nog dö.
Hajarna i Stilla havet känns numera som en småsak jämfört med detta.
