Fram och tillbaka till tvättomaten...
så har jag spenderat min lediga dag. Första trippen dit spöregnade det. Alla stirrade på mig när jag gick där med min stora resväska på hjul, tunna jacka och gympaskor. Mina jeans och jacka dyngsura. Som sagt, ingen går i L.A, speciellt inte i regn. Men jag är så envis, har jag bestämt mig för att ha tvättdag så kan inte ens spöregn stoppa mig. Som tur var kunde jag torktumla min jacka lite snabbt innan jag skulle bege mig hemåt med väskan igen för att hämta nästa tvättlass. Gick sammanlagt fram och tillbacka cirka 6 ggr. Sammanlagt ungefär 2 timmars promenad, det är gött att slå två flugor i en smäll, att pricka in träning (promenad) med nytta (tvätt).
Brandon smsade mig tidigare också och sa det var tornado-varning i Long beach där han jobbar. När han smsade sa han att det åskade o blixtrade och regnade massor, jag fick såklart panik och skyndade mig hem för att se om huset stod kvar (seriöst, vår stuga kommer falla ihop när som helst, speciellt om det är otäcka stormar, tornadon eller jordbävningar). Stugan stod kvar och senare sa Brandon att tornadon aldrig landade i Long beach.
Mer spännnande än så har inte min dag varit hittills. Det blåser väldigt utomhus nu dock. Kan hända att det blir rejäl storm senare ikväll. Stormar blir så mycket värre när man bor vid havet. Plus att palmblad ramlar ner också, så man får liksom gå och passa sig så man inte inte får ett palmblad i skallen och svimmar eller nåt.
Just nu sitter jag på Starbucks. Dessvärre vid dörren så det blåser kallt varje gång någon går eller kommer in. Alla bord (speciellt MITT bord som jag alltid sitter vid i hörnet) med uttag var upptagna. Detta bord var det enda som fanns kvar med uttag till min laddare för laptopen. I högtalarna strömmar Bob Marley-musik ut.
Det är ganska så mysigt.
Igår kväll efter jobbet vid 23tiden hängde jag med Brandon och hans bästa vän Mark som är i L.A nu i några dagar för att fiska vid hamnan. Jag tittade dock bara på och letade efter fisktäta ställen. Brandon fångade två, fast dom låter vi hoppa tillbaks till havet direkt. Det är så kusligt vid hamnen om natten. Alla båtar flyter fram och tillbaka och skapar ett såntdär knarrande otäckt ljud. En kyrkklocka ringer i bakgrunden. Sälarna och sjölejonens läten låter som gråtandes bebisar. Havet är mörkt och gatulamporna sätts på och av. Jag hade tyckt att det vart otäckt att vara där helt själv nattetid.
Vi såg iaf en val. Man kunde höra den under vattnet och när den andade sköts vatten upp i luften. Det var häftigt.
Nu ska jag gå hemåt innan det blir mörkt och storma mera. Måste köpa kattmat på vägen, för Mozart håller på att jama sig hes där hemma.
Tar kanske en sväng till Starbucks imorgon igen, uppdaterar bloggen då. 
Det var på den här bilden Brandon skulle se rädd ut, gick ju som det gick...
(tyvärr hade jag bara med mig min 7år gamla dåliga digitalkamera)
