USA i ett nötskal...och jag är en av alla dom...
Nu ska jag citera något ur magasinet Cosmopolitan:
WiFi for All
"Gosh, I didn't get your e-mail" won't cut it anymore. First, Starbucks did it, and now McDonald's is trading in pay-as-you-go WiFi for gratis service. That pretty much brings free Internet to the whole country. Sadly, all the cash saved will be spent on burgers and mocha lattes".
Ohhhhhhhhhhhhhhhhhh, ibland känns det som att en knytnäve ploppar upp ifrån tidningen och slår mig rakt i nyllet. Eller att en liten klocka börja ringa längst ner i hörnet på tidningssidan. Det är ju så sant och jag visste ju det här innan jag läste det, bara att det ger större effekt att läsa det svart på vitt.
Jag kan inte ens räkna på fingrarna hur mycket pengar jag spenderat på mocha lattes på Starbucks. Pinsamt många och allt beror på att jag "bara går dit för att använda internet".
Jag har dock glädjande nyheter. Jag ska ta mig fri. I början av mars ska jag få en Blackberry (Brandons "gamla" dock) för att på Brandons jobb kan de slänga in mig på ett hörn och ha samma abonnemang som dom och ej behöva betala så mycket, men viktigast av allt, jag kommer att ha internet på mobilen och allt jag behöver är en kabel för att koppla min mobil till min laptop och tadaa jag får därmed internet på min laptop hemma och inte bara på jobbet längre, dvs mer blogguppdatering (nu blev ni väl glada? ha ha).
Fast det är klart...hur fri kommer egentligen en Blackberry mobil göra mig? Jag vet ju hur Brandon är redan...fastklistrad i ett "Dunderkarlssons klister" och kan inte ta sig loss, inte ens att slå i dörrarna får honom att titta upp, fast det är ju klart, sådan kommer jag aldrig att bli, i mina ögon är Blackberry mobilerna alldeles för komplicerade för mig....
