bigtown

När jag kom till college var min hosta något som lät som att jag höll på att kräkas, fast att det bara var hosta alltså. Det kliade och jag fick svårt att andas, så Brandon fick ta hem mig istället, testet kan jag göra när jag kommer tillbaka från Sverige.
Nu vaknade jag precis, åkte ju hem och vila och har nu sovit i 2 timmar.
Har nästan ingen röst, kan knappt få fram ord. gör ont bara jag försöker och anstänger mig. Har fortfarande hosta och halsen kliar fortfarande med.
Usch usch usch. Tänk om det är såhär imorgon när jag vaknar och ska första dagen till mitt nya jobb?
Idag när jag pratade med tjejen som jag hjälpa mig första dagen oså, frågade "How are you"  och jag nämnde då tidigare idag att jag vart sjuk men att det var bättre nu, för det var det ju när jag pratade med henne. Och frågade om jag säkert kunde komma in imorgon och jag sa Ja, för det kändes ju mycket bättre i halsen och allt.
Just känns det inte så kul att sitta här med en sån hes röst att man knappt kan höra vad jag säger.
Jag bad Brandon åka och köpa honung åt mig så jag kan dricka det med varmt vatten hela kvällen. Brandon har även lovat att laga mat, han ska laga lax med ris eller potatis. Han är så snäll och omtänksam när jag är sjuk och jag är såklart detsamma när han är sjuk. Det tycker jag är skönt, att man kan räkna med varandra då man är sjuk. Jag känner mig verkligen som ett litet barn när jag inte mår bra.

Snälla snälla snälla snälla låt mig bli frisk till imorgon, jag menar, vad är en "Greeter" (alltså jobbpositionen på IKEA jag kommer att ha, dvs en sån som går runt o hjälper kunder) utan röst?

Jag har alltid sån otur att bli sjuk då det händer mycket och jag ser fram emot något, då smäller det alltid. Typ som om min kropp vill förstöra min iver och glädje.