Fredagen den 13:e
Jag visste inte att det var fredagen den trettonde idag förräns jag tappade ett helt paket spaghetti på köksgolvet.
Men, nu förstår jag dagens tidigare händelser också, min dag har verkligen bestått av otur.
Min mobil ringer klockan 4 imorse. Jag orkar såklart inte svara. Får ett röstmeddelande och det är nån snubbe som ber sin vän Jesse (vilket han tror är jag, att jag är Jesse alltså) möta honom 10 minuter tidigare utanför jobbet. Äsch, fel nummer tänkte jag och somnar om. Min mobil ringer 30 minuter senare. Samma snubbe, lämnar röstmeddelande, fast denna gång på spanska. Sedan var det inget mer med den mannen. Jag somnar om igen. 15 minuter senare börjar min mobil plinga till och härja. Jääääkla facebook-appsar! Såklart är alla svenska facebook:are aktiva på facebook hemma i Sverige när det är alldeles för tidig morgon i Los angeles. När min mobil äntligen lugnat ner sig, ringer mitt mobilalarm. Yay!
Nu kanske ni tänker att det var väl ingen otur ändå? Jo men jag tycker såhär att det var ganska otur att det var just mitt nummer mannen som lämnade röstmeddelanden hade fått fel och inte någon annans.
Påmin mig om att slänga min blackberry i Stilla havet tillsammans med facebook-appsen!
Jag har vaknat till, druckit mitt morgonkaffe och ätit min bagel med cream cheese och gurka. Tänker att det ändå är en ganska skön morgon ändå. Ska kolla en sak på min laptop, min laptop krashar, igen. Lyckas få igång den och bränner fort som attan alla mina tusen bilder jag har på den. Åtminstoen nu är jag iallafall redo om min laptop krashar igen, det är alltid värst när man inte har sparat allt på den.
En timme innan jobbet står jag och lagar köttfärsås och pastavattnet har precis börjat bubbla. Jag hade glömt bort att jag öppnat spaghetti-paketet några minuter tidigare, så när jag grabbar tag i paketet tar jag förstås fel sida, så den öppna sidan riktar nedåt, vilket resulterar i all spaghetti på köksgolvet, jag trodde jag skulle skrika FUUUCK högt och argt, men något stoppade mig inombords och så tittade jag ner på den utspridda spaghettin på köksgolvet och tyckte faktiskt att det var ganska fint, så jag tog kort på det istället.
Nu sitter jag på jobbet och hoppas att all min otur är över, för evigt!
