Saknar
Tidigare idag när jag satt och brände över bilder till en cd från när min familj var här och hälsade på blev det jobbigt. Vissa dagar är lättare och vissa dagar svårare. När jag har mycket att göra och inte har tid att tänka, då rullar det på fastän jag är så långt hemifrån och långt borta från familj och vänner. Men som imorse när jag titttade på alla familjebilder blev det genast svårare. Jag försöker för det mesta att undvika att tänka på det för att slippa bli ledsen, men ibland kan man inte undvika saknaden. Jag är bara en i mängden som bor i ett annat land långt hemifrån, det är ju faktiskt jättevanligt. Jag undrar hur de andra som är i samma situation som jag hanterar det. Ibland sitter jag och gråter och frågar mig själv "hur kunde jag flytta så långt bort från min familj och mina vänner?" och så säger jag till Brandon att han måste lova att vi flyttar till Sverige om några år och så lovar han det och då känns det genast bättre. Men hur mycket och vad kan man egentligen lova? Vi vet ju ingenting om hur framtiden kommer att se ut. Om jag får bestämma nu, då blir det Sverige i framtiden. Och att tänka så gör att jag känner mig bättre och mindre ledsen. För mig är det viktigt att ha planer så att jag vet att det är något att se fram emot. Ska dock säga att jag inte vantrivs. Jag älskar Kalifornien, jag älskar livsstilen här, men jag saknar något, er där hemma och det är tungt att behöva sakna hela tiden.
Samtidigt så skulle Brandon också hamna i samma situation som jag om vi flyttade till Sverige. Han skulle förmodligen ha det ännu jobbigare då språket är annorlunda, klimatet annorlunda, livsstilen...jag tror att det är enklare att anpassa sig efter kulturen och klimatet här än det skulle vara för Brandon i Sverige. Men han har lovat att ge det ett försök. Allt handlar om kärlek. Man ger upp något för varandra. Det är väldigt osjälviskt att lämna sitt hemland för den man älskar. Men ibland måste man ge för att få. Det är vad kärlek handlar om. Att försöka göra vad som är bäst för varandra. Det är skönt att Brandon kan sätta sig in i min situation dock. För när vi bodde i London i ett år var jag en timmes flygresa hemifrån medans han var 12 timmar. Det är skönt att kunna stötta varandra.
Fin fina minnen från när min familj var här i augusti.
