Åh vad jag önskar att allt mitt var här nu

Mitt rum där hemma i Sverige innehåller massor av bra och förberedande saker till hemmet. Och så sitter jag nu på andra sidan klotet och kan inte nå dom. Så himla typiskt. Det är ju mina saker, min stil och smak, men så sitter jag nu istället här i en lägenhet delad med två karlar som inte bryr sig ett skit om inredning och fattar inte vad jag menar när jag säger hur något skulle kunna se ut om vi gjorde på ett viss sätt eller om jag vill fixa med något.
Dessa karlar är nöjda så länge det är praktiskt, hur fult det än är. Det gör mig galen. Nästan så att jag skulle vilja flytta till egen bostad bara för att kunna inreda och greja precis som JAG VILL. Hoppas såklart fortfarande på något eget för mig och Brandon i oktober...Fast Brandon vill gärna lägga sig i ändå, det är det som är jobbigast. Han säger till mig att han inte direkt bryr sig hur jag grejar och fixar, så länge det gör mig lycklig och nöjd (oh naw, min make är allt bra gullig), MEN då när jag ska ta tag i det hela, köra en "make over" vill han genast lägga sig i, ändrar sig om vad han precis sagt och hej och hå. Vad är grejen liksom? Åtminstone har jag och hans mamma väldigt liknande smak i inredning och möbler, vilket resulterar i att när de ska slänga ut en möbel, är jag först där och tar hem det. Fick precis en jättefin byrå och ett bord i mörkt trä som är riktigt gammalt. Det var Joels föräldrars gamla möbler. Brandon gillar också det mörka träet vilket ju är bra det iaf.
Men vad problemet då är att byrån med det mörka träet absolut inte passar ihop med Brandons hemmagjorda skrivbord han gjorde i slöjden när han var 17 år. det skrivbordet är i ljus trä och fullt med klisterlappar. Mardröm för en sån som mig. Han fattar inte varför det gör mig så upprörd. Jag fick honom att tänka att det skrivbordet skulle passa utmärkt som arbetsbord i garaget. Han gillade iden väldigt mycket och förmodligen såg sig själv med en egen liten arbetshörna i garaget med verktygen prydligt upplagda på bordet. MEN, då när jag sa att vi kunde rensa lite i garaget och göra iordning en hörna där inne, blev han orolig och tittade på sitt hemmagjorda skrivbord och ville inte släppa taget riktigt.
Varför är det alltid så svårt för karlar att "slänga" något? Och i detta fall ber jag inte ens honom att slänga det, utan att använda det till något praktiskt istället. Han använder aldrig skrivbordet i vårt rum, sitter aldrig där. Men han grejar alltid med bilar och sånt i garaget . Vad är grejen liksom? Jag tycker själv att jag kom på bästa iden...


Underbar byrå.


Byrån blir mindre underbar tillsammans med det där skrivbordet....


Det fina lilla bordet har bara kommit in till tvrummet ännu,
den SKA dock in i vårt rum, om bara en Brandon kunde förstå vad fint det
bordet skulle vara i hörnet där hans skrivbord står. Haha, vilken satmara
jag är va, jag älskar förståss Brandon väldigt mycket är är såå stolt över hans
konstverk, men gu va mycket mer jag hade älskat honom om det konstverket
kunde stå i garaget.


Brandon har stora högtalare han har låtit stå DÄR i hallen så prydligt
ett bra tag nu...har han aldrig hört talas om ORGANISERA litegrann?

Okej bara så ni vet, jag låter mer gnällig i inlägget än vad jag är haha.
Nu ska jag laga mat, Brandon kommer snart hem från jobbet. Gu vilken nice hustru jag är va!










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0