bigtown

Igår kväll var jag halvt sovande och Mozart var ute. Brandon tassar fram till mig och frågar om jag inte kan hänga med honom ut och leta efter katten. Jag säger att Mozart förmodligen är precis utanför köksdörren, gå och kolla själv!

Innan detta hade jag berättat för Brandon om "spöket" i filmen 3 män och en baby, ni vet den från 90talet?

Den gick på teve en dag på jobbet, därför kom jag och tänka på det. Brandon hade bara hört talas om det men inte sett det, så jag berättade om "spöket" på ett "otäckt" sätt (ni som känner mig vet att jag inte är speciellt bra på att vara otäck och skrämmas) sedan googlade han fram en bild på "spöket" på sin telefon. Efter det sa jag att han får passa sig för små spökpojkar där ute när han letar efter katten.

Brandon står lutad över mig och tittar på mig med sina stora hundögon. Jag spärrar upp mina ögon och frågar honom om han verkligen är seriöst rädd för "spöket" från Tre män och en baby-filmen. Han svarar att han inte är rädd för spöken, men att han är rädd för "creepy stuff". Jag gjorde klart för honom att detta är något jag inte glömmer i första taget. 1-0 till mig!

Jag går med på att gå ut och leta efter Mozart. Vi gör oss redo, slänger på oss ytterkläder, skor och mössa och öppnar köksdörren. Gissa vem som glatt hoppar in genom dörren så fort vi öppnat dörren? Mozart.

Jag gick tillbaka till sängen och försökte somna om. Det tog typ 1 timme.

Nu sitter jag här dödstrött på jobbet och fryser. Yay!