Det hårda L.A.-livet
Är man i L.A. KAN man ha väldigt höga krav på sig själv. När jag går förbi stranden ser jag alla som joggar med sina perfekta kroppar (just för att dom joggar iofs, vilket jag också SKA börja med) och med snygg solbränna. När jag går i ett stort shoppingcenter ser jag alla med de lyxiga designerväskorna, skorna, kläderna. Det finns ett ställe som heter Tj Maxx här som säljer förra årets designers-saker för typ billigare pris. Jag åkte dit igår för att kika. Herre gud. Tusenlappar för en väska, och det är billigare än vanligt. Saken är den att om jag vart rik, kanske jag också hade varit en av dom med de häftiga väskorna. Men mitt bankkonto är inte så välfyllt ( ni kan dock skänka mig pengar, låt mig veta hur mycket ni är villiga att skänka, så fixar jag detta). Men jag vet inte ens någonting om designerväskor, kläder eller skor. Jag vet några namn, men vad är ett namn värt när jag inte ens vet någonting om dem? Därför gillar jag second hand och superduper-billig rea, för då behlver jag inte veta så mycket om klädesplagget, jag är nog för lat.
Sedan ser man ju alla vackra människor med deras superduper-vita leende, som vissa av dom har fått från tandläkare för dyrt pris. Som jag inte heller har råd med.
Därför är jag så glad åt att photoshop finns. Det kostade mig bara 15 sekunder att ge mig själva vita tänder!
Tadaa!
ps: jag gav mig själv lite solbränna i photoshop också..
