I freaked out!!
Gårdagen var en av de otäckaste ögonblicken sedan jag kom till Kalifornien.
Tvilingarna har vi precis lagt för att sova middag. Jag tar min ipod och planerar att sätta mig på en trappa i trädgården för att lyssna på musik.
Jag tittar åt höger och ser en enorm ödla. Men innan jag inser att det är en ödla, går en snabb tanke i mitt huvud att det är en bebisalligator (typiskt mig va?). Sedan tar jag några djupa andetag och fotar denna ödla, jag är inte rädd så länge den är stilla. Men så kommer katten Arthur. Herregud. Ödla börjar springa, katten börjar springa. Jag är i mitt av alltihop och får panik. Springer in i huset hysteriskt och försöker berätta för nannyn vad som händer. Hon bryr sig inte, då hon är arg från tidigare den dagen, då hon gav barnen popcorn när Patty och Joel inte vill att hon ska ge dom popcorn då det kan sättas i halsen och för att jag nämnde det för henne, plus att jag nämnde att popcornen ifrån plåtburken hon tog är från i julas och förmodligen gamla. Jag ville inte göra henne upprörd, men samtidigt vill jag inte sitta med barn som fått i halsen på mitt samvete heller.
Tillbaka till ödlan. Sedan är katten där ute i 40 minuter och försöker fånga den, men det verkar inte som att han lyckades, inte idag.
Men när jag berättade för Patty och visade henne bilden i min kamera, slängde hon ut katten och hennes hopp ligger nu i katten, "ödlan måste försvinna ifrån mitt hus, Arthur, döda den!".
Ehm, ja. Det var min dramatiska gårdag.
Vill ni se bild på ödlan? Rulla neråt....
Tvilingarna har vi precis lagt för att sova middag. Jag tar min ipod och planerar att sätta mig på en trappa i trädgården för att lyssna på musik.
Jag tittar åt höger och ser en enorm ödla. Men innan jag inser att det är en ödla, går en snabb tanke i mitt huvud att det är en bebisalligator (typiskt mig va?). Sedan tar jag några djupa andetag och fotar denna ödla, jag är inte rädd så länge den är stilla. Men så kommer katten Arthur. Herregud. Ödla börjar springa, katten börjar springa. Jag är i mitt av alltihop och får panik. Springer in i huset hysteriskt och försöker berätta för nannyn vad som händer. Hon bryr sig inte, då hon är arg från tidigare den dagen, då hon gav barnen popcorn när Patty och Joel inte vill att hon ska ge dom popcorn då det kan sättas i halsen och för att jag nämnde det för henne, plus att jag nämnde att popcornen ifrån plåtburken hon tog är från i julas och förmodligen gamla. Jag ville inte göra henne upprörd, men samtidigt vill jag inte sitta med barn som fått i halsen på mitt samvete heller.
Tillbaka till ödlan. Sedan är katten där ute i 40 minuter och försöker fånga den, men det verkar inte som att han lyckades, inte idag.
Men när jag berättade för Patty och visade henne bilden i min kamera, slängde hon ut katten och hennes hopp ligger nu i katten, "ödlan måste försvinna ifrån mitt hus, Arthur, döda den!".
Ehm, ja. Det var min dramatiska gårdag.
Vill ni se bild på ödlan? Rulla neråt....
Kommentarer
Trackback
